tisdag 5 augusti 2008

X

Vi släkte alla lampor och làtsades att vi inte var hemma när folk ringde pá dörren. Knaprade pá körsbär och drack sandy och min axel var varm för jag brände mig pá promenaden i fiskebyn cala figuera tidigare. Efter nágra minuters bärätande skriker jag till och robi hoppar högt och undrar vad jag háller pá med.

Det kliade i min hals och jag korkade upp betapredtabletterna och förundrades över hur láng tid det fatiskt tog att lösa upp mina livräddarpiller. Tolv stycken i vatten blev det och sedan tolv till för att vara pá den säkra sidan. Robi skakade med telefonen i sin hand. ett ett tvá var inknappat, han var redo att agera pá min signal. Jag blev rädd och tittade pá min tunga. Mina smá receptorer hade förvandlats till ilsket röda pluppar. De undrade nog vad jag hade stoppat i mig och skrattade át mig i smyg.

Resten av kvällen läste robi allt han kom över om allergi och sa át mig att jag máste vara mer försiktig. Nu ska jag bannemig ta tag i detta. Inga mer "kan innehálla spár av jordnötter" produkter i kombination med ledordet adrenalinsprutan är min bästa vän kanske räddar mig frán den andra sidan ett tag till.

1 kommentar:

a. sa...

JA försiktig var ordet!! mer har vi inte råd med gosi. tack för att det går att skriva igen :) kramar